Filosofi i Sovjetunionen

Officiellt filosofiskt tänkande i Sovjetunionen var ofta begränsat till marxism-leninismen, vilken antogs vara den enda objektiva och slutgiltiga filosofiska sanningen. Under 1920- och 1930-talen, menar många, undertrycktes allt ryskt tänkande som avvek från denna teori. Josef Stalin utfärdade 1931 ett dekret som slog fast att den materialistiska dialektiken var identisk med marxism-leninismen, vilket gjorde den till Sovjetunionens officiella filosofi. Motståndare benämndes ofta "revisionister"^{[förtydliga]}.

Historiker, som Józef Maria Bocheński och Gustav Wetter, har hävdat att filosofin i Sovjetunionen var helt dogmatisk. Detta ifrågasätts emellertid av vissa, som har identifierat livliga filosofiska och politiska debatter bland sovjetiska akademiker i början av unionens historia. Evald Ilyenkov, som var en av 1960-talets mest framträdande sovjetiska filosofer, skrev om en debatt, som ägde rum under 1920-talet, mellan "mekanister" och "dialektiker" i ett verk från 1979.

Under 1960- och 1970-talen började filosofiska strömningar från väst göra sig märkta i sovjetiskt tänkande. De allra mest betydelsefulla av dessa var den analytiska filosofin och den logiska positivismen.